Om boken: år / Världen i Ganievas sagor är inte så att den är programmerad för absurditet - nej, det, tvärtom, vid första anblicken är ganska harmonisk och välutrustad, men bara tills en fientlig trolldomsprincip tränger in i den från utsidan, någon främmande enhet - vare sig det är ljuset som finns i den "mycket, mycket snälla och goda" flickan Elizabeth, som bara behövde gå in i ett mörker rummet, när mörkret runt omedelbart försvann (och rånarna kunde inte lugnt råna och stjäla, och pojken Petya kunde drömma i levande ljus om romantiska äventyr), eller pojkens "gula ansikte" - antingen märkt av sjukdom, eller målat över med oljefärg... Den etablerade ordningens sammandrabbning och varje sådan främlingskap är kontrapunkten till alla Ganievs sagor, kontrapunkt, som är baserad på ett misslyckande av mekanismen för vanliga handlingar, vilket ger upphov till en magisk - ovanlig handling. Elena Pogorelaya, litteraturkritiker.